Vissa saker är lite jobbiga att höra. Jag blev "varnad" redan vid cancerbeskedet om hur omgivningens reaktioner kunde te sig. Självklart är det så tänkte jag, vi är ju människor, inget att bli bitter över eller ta åt sig av.
Jag anser mig själv vara en realistisk och grundpositiv person. Jag väljer att se möjligheter och jag är rätt så lösningsorienterad. Jag tycker inte synd om mig själv särskilt ofta. Helt ärligt inte ens nu. Möjligtvis när illamåendet varit som värst har jag ömkat mig lite. Däremot är jag ju en så kallad känslomänniska med allt vad det innebär.
Jag tror att det är därför vissa saker blir jobbiga. Jag tar lite illa upp ändå.
Jag tänker såklart att personen i fråga vill ju bara gott så det är inget att bry sig om. För endel blir det nog bara fel för att situationen är ovan och för att man så gärna vill göra rätt. Också verkar vi alla mer eller mindre ha något inbyggt i oss att vilja ge goda råd. Nu säger inte jag att det är fel. Det är en fin grej. Men.
Här är de saker jag tycker är jobbiga:
-att höra om andras cancer. Ofta ingår då hur bra cellgiftsbehandlingen gick. Hur personen var ute och sprang, jobbade osv. Allmänt duktig helt enkelt.
OBS. Detta gäller inte självupplevd eller nära familjemedlems cancer. Det går liksom inte att jämföra cancer och det vet man nog bara om man varit där, och man berättar på ett annat sätt då också. Jag kan annars uppleva att man bagatelliserar, och det är på något sätt förnedrande.
-att jag ska tänka positivt. Hallå?
-att jag inte ska oroa mig för framtiden.
Näe, det är det sista jag vill, och jag försöker av hela min kraft att inte göra det. Nu ville jag prata med dig för att dela bördan med någon en stund. Lyssna bara. När jag har fått säga känns det bättre.
Det är i det stora hela dessa tre grejer jag hakar upp mig på. Som en kort stund gör mig lite irriterad, besviken eller ledsen, men herregud ni ska veta vad mycket längre listan är på motsatsen. Jag blir varm baa jag tänker på det och jag ska göra ett inlägg om det också.
Och det kommer att bli långt vill jag lova.
Vad bra att du skrev detta inlägg Jenny, man vill ju så gärna att du ska "peppas" genom den här skiten du går igenom och det sista du behöver är ju kommenterar som har motsatt effekt... Bra att få veta vad som inte är kul att höra när man är i din situation...
SvaraRaderaOch jag måste säga att jag får gråten i halsgropen när jag ser bilden i detta inlägg, vi pratar och ses ju när du har dina pigga perioder så denna sorgsna/ledsna blick ser man inte ofta... Kan på nåt vis inte sluta kolla på bilden heller trots att jag blir helt tårögd och det hugger till i hjärtat...
Önskar så att du slapp gå igenom allt detta, men nu har du kommit långt i behandlingen och i slutändan kommer detta gå BRA!
Tusen kramar/Sara
Tack Sara. För dina ständigt stöttande, värmande och så omtänksamma ord. Du finns där hela tiden och jag finner inga ord för hur mycket det betyder! Kramar
Radera